Utvecklingssprång

Publicerat: 2013-03-11 Kl: 14:19:09 | I kategori:


Jag var tvungen att söka på google efter utvecklingssprång.
För satan i gatan vad Nils håller på och bökar.
Och mycket riktigt, jag verkar inte vara ensam om att ha en trotsig liten 20månaders "bebis".
 
Han är envis som en get och då menar jag verkligen envis!!
Han vet aldrig hur han vill ha det.
Ena stunden vill han till pappa, när han har fått komma till pappa, så vill han till mamma. Så håller han på...
 
Vill han ha nappen, får nappen, spottar ut och kastar iväg, stoooor bölar och skriker efter nappen.
Han får nappen... och så fortstätter det!
 
På nätterna är han huuur krånglig som helst. Förutom hemma hos mormor, där sover han som en stock.
I natt var han upp och bökade. Skrek, var förbannad, fjantade sig med nappen som jag just skrivit om. Kastade iväg vovvarna men sekunden efter skulle han ha dom.
 
Han fick komma till våran säng, men det hjälpte inte.
Till slut tog jag honom och då lugnade han ner sig.
Men då började Ebba istället. Hon som inte har druckit välling på nätterna sen fleeera flera månader tillbaka, skulle promt ha välling i natt, bara för att det var slut, såklart!
Så hon höll på skrika och sparka och hade sig!
 
Till slut la jag Nils i sin säng. Men där bröt helvetet loss igen. Ännu mera skrik. Men jag lät honom skrika, grym jag är va?, men jag vet att han lessnar och slutar efter en stund. Och mycket riktigt, han somnade om.
 
Jag vet att när såna här utvecklingssprång kommer, ska man bara bita sig i läppen och finnas till.
Antingen trösta eller helt enkelt låta honom vara ifred.
Men det är svårt, det är riktigt svårt innan man kommer på vad det är som är fel!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jessica

Skönt att höra att fler har det såhär. Min tjej som blir 2 i maj hade en riktig jobbig period för nån månad sen. Det var utbrott vad man än skulle göra. Hon skulle inte klä på, inte äta, inte sova, inte ligga i sängen, inte bli buren och en massa annat. Höll på bli knäpp för hon somnade inte riktigt förrän vid 2,3 på natten. tillslut efter några veckor lugnade det ner sig, och nattningen som hade varit värst löste sig. Gjorde så att jag la henne i sängen än hur förbannad hon var, och sen satt jag där med henne. Ignorerade totalt att hon skrek och hade sig, och tillslut accepterade hon det och nu är det inga problem med nattningen igen. Bara att stå ut helt enkelt! :-)

Svar: Sådär har lillkillen också varit, utbrott så fort han inte får som han vill :PNu har det lugnat ner sig, tack och lov. Men det gäller ju att bita sig i läppen innan man sliter av sig håret. Hahah... :)
Carro

2013-03-19 @ 13:16:10
URL: http://jjess.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0