Graviditet och förlossningsfrågor

Publicerat: 2010-10-08 Kl: 20:40:31 | I kategori: Förlossningen och tiden på BB och efter | 4 kommentarer


När fick du reda på att du var gravid? I slutet av juni 2009

Blev det en chock? Både och, jag anade att nåt var tokigt.

Hur gammal var du? 19år.

Hade du mycket halsbränna? Ja, usch den var hemsk.

Spydde du mycket? Nej, ingenting alls.

Hade du mycket foglossning? ja, vissa dagar var ett helvete.

Ditt sf mått som störst? Jag tror de var 34 eller 36, kommer inte riktigt ihåg.

Har du fått bristningar? Ja :( Låren, rumpan, magen och brösten

Trodde du att det var en pojke eller flicka? De var olika, ibland trodde jag en pojk och ibland flicka. :)

Vad hoppades du på? det spelade absolut ingen roll alls, såklart. Huvudsaken bebisen var frisk och mådde bra.

Gick du över tiden? Ja, 3 dagar, men de gjorde inte nånting alls :)

Födde du för tidigt? Nej!

Hur var förlossningen? Helt okej! :D

Blev du sydd? ja , rätt så mycket.

Dragen med sugklocka? Nej

Hur många var inne i förlossningsrummet? Min älskling/ Ebbas pappa, en barnmorska och en barnsköterska. Sen kom de in en karl och sydde.

Hade du någon nära med dig?  ja, Lars

Vilket BB födde du på? Hudiksvalls BB.

Hur stor var bebisen? 52 cm 4000 gram

Blev det en pojke eller flicka? Flicka :)

Vad fick den heta? Ebba Caroline Fredin.

Var allting värt det? Den bästa händelsen som har hänt i hela mitt liv! Går inte förklara kärleken till henne, älskar henne oerhört mycket! Och självklart ska hon få syskon, minst 2 till om allt går som vi vill :)




Till er som snart ska ha en liten knodd!!

Publicerat: 2010-05-18 Kl: 15:47:37 | I kategori: Förlossningen och tiden på BB och efter | 5 kommentarer


Jag vill bara berätta för er att ni som snart ska få bebis - TA VARA PÅ BB TIDEN!!
Det är då ni får huuur mycket hjälp som helst. Det är bara ligga där i "sjukhus-sängen" och ringa på klockan så kommer dom i ilfart också är de bara förklara vad man behöver hjälp med eller om man bara har någon fråga.
Var inte rädd för att fråga om hjälp! Vill man verkligen amma, så se till så att du får hur mycket hjälp där som möjligt. Låt dom se när du ammar, låt dom visa hur bebisen ska ta bra tag.
Det kommer dom nog förmodligen att göra.
Men de är extra viktigt att dom får bra tag, annars funkar inte amningen bra och brösten stimuleras inte riktigt som dom ska för att de ska funka! Bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite!

BB tiden är hur underbar som helst!
Åk inte hem för tidigt. Nu för tiden får man ju åka hem redan 6 timmar efter förlossningen, men komma tillbaka när de har gått 48timmar, för att bebisen ska få spruta.

Vi stannade i 3 hela dagar. Och jag ångrar inte de ett dugg. Jag önskar att jag hade stannat ännu längre, men de kommer ju in flera som får barn så man får nog inte vara där längre än 3 dagar om de inte är nå allvarligt förstås.

Det är i princip som att bo på hotell förutom MATEN!! Se till så ni har lite matsäck med er. Det kan behövas om man ska orka! (Om de inte finns nån caféteria/restaurang i närheten) Annars kan ju mormor/mamma/pappa/morfar eller nån kompis komma med nå gott. :)
Det gjorde mamma när de var rullströmming. Hur gott är det då? dessutom var de på en LÖRDAG!!
Nej usch å fy.. mamma, Inge och syster kom med KINAMAT till oss.
Det var gott och behövdes för att tanka upp lite energi!

Var beredd på att de kan vara lite jobbigt att gå efteråt, samt alla toa besök. För mig funkade toa besöken alldeles utmärkt, men däremot hade jag skiiiit ont och kunde knappt sitta.
Men de kanske ni redan har föreställt er? Men jag hade inte en tanke på att de skulle bli så.
Blev riktigt paff faktiskt. Så i början fick jag liggamma, för jag klarade inte ens av att sitta upp i sängen. Så ont gjorde det!! Hela kroppen var slut och de fanns liksom ingen ork kvar.

Eftervärkar får man också. Dom ska man också vara beredd på. Dom känns ungefär som vanliga värkar och kan göra riktigt JÄVLA ONT! Men då får man be om värktabletter så kommer dom springandes med dom. Skönt!
Jag minns att jag fick några värkar precis när jag skulle till och äta. De gick inte äta, jag var tvungen att skicka iväg Lars å be om tabletter, för jag kunde inte ens röra på mig!
Men det är tur att de finns tabletter så de går över :)

Man kan också lämna barnet/barnen hos barnskötarna för att t.ex duscha om man är själv där.
Det går alldeles utmärkt! :)

Passa på å vila!!! Bebisen sover rätt så mycket när dom nyss har kommit ut.
Så passa på och sov ni också. Det är jätte viktigt!

Sen är de ju såhär också, att ni har säkert nära och kära som vill se de lilla underverket! :)
Men se till så att ni orkar med de. Dom kan lika gärna vänta tills ni kommit hem!!
Se till och rå om varandra, och de är nu ni ska börja lära känna bebisen.

NJUT AV TIDEN, den kommer aldrig igen! (Förän de är dags för nästa!)


Ebba med sin älskade mormor <3

Svar på Simones fråga

Publicerat: 2010-05-04 Kl: 09:29:35 | I kategori: Förlossningen och tiden på BB och efter | 3 kommentarer


Får jag bara fråga, om de kändes väl när dom sydde dig? :p eller hade du redan sån smärta så du inte tänkte på det? Kram!

Jag varnar känsliga läsare, för svaret på frågan kanske inte alla vill höra!!!
Så vänd nu och läs inte vidare!






Svar JAA! Det kändes.
Även fast man har så grymt ont och är huuuur öm som helst, så kändes de.
Jag vet inte hur många bedövningssprutor jag fick.
Det stickte till, och så kände man hur han sydde... hur tråden åkte igenom skinnet!!! 
Lars hand blev gaaanska så mosad. Inte de lättaste att koncentrera sig på att slappna av och samtidigt hålla i en hal liten bebis på bröstet. 

Men häää gick ju bra, juuusssöuum.. :) 
 



När lillan kom till världen ♥

Publicerat: 2010-04-18 Kl: 12:21:57 | I kategori: Förlossningen och tiden på BB och efter | 11 kommentarer


Redan den 24februari, (samma dag som jag fyllde år) mot kvällen började jag känna av att de var nånting som inte stämde. Ifs hade jag gått hela dan, dukat, plockat massor, städat så jag var helt slut. Men ändå kändes de som att de var nog inte tröttheten och den sortens ont i kroppen. Utan de var nog nånting som var på g. Men inte riktigt dags ännu.
Mamma hade också sett på mig att de var dags inom dom närmsta dagarna. :)

Jag fick ett fotbad av Lars mamma och co, som jag tänkte använda när alla hade åkt hem, men jag var så otroligt trött så jag orkade inte röra på mig.

Slemproppen hade börja lossnat för några dagar sen, men kom bara lite i taget.

Samma kväll satt jag och pratade med min kusin på fejjan och förklarade hur de kändes. Och vi konstaterade att det är nog inte alls långt kvar nu. "Innan helgen kommer den!" (24 = onsdag)
När jag ändå satt vid datorn så hittade jag en sida där man kan klocka värkarna, så jag bad Lars ladda ner den på mobilen så vi hade i fall de skulle börja ta sig.

Gick och la mig som vanligt, hade inte så speciellt ont. Så jag somnade. Vaknade 03:40 av att jag var dunder kissis, och visst, där lossnade resten av slemproppen.
Efter avgång av slemproppen kunde jag inte sova. Värkarna började göra lite ondare, iallafall så man inte kunde sova. Så då var de ju bra att vi hade en värktimer på Lars mobil, så det var bara att börja klocka.

Värkarna låg på mellan 4-5-6-7 minuter, dom var alltså oregelbunden.
Gick verkligen inte att sova, men jag låg och läste lite i en bok mellan värkarna så man fick annat att tänka på, duschade lite för de lindrade verkligen mot smärtan, super skönt.
Klev ur duschen, la mig i sängen och klockade lite till.. värkarna var fortfarande oregelbundna. 

Klockan gick och det började närma sig morgon.
Duschade lite till och försökte få i mig lite fil och flingor, men fick inte i mig så mycket. Var inte alls hungrig.
Vid 10:30 (tror ja) ringde jag in till förlossningen och sa att värkarna kom mellan 5minuters mellanrum och hon ställde lite frågor osv, sen sa hon att de bara var att komma in när vi ville.

Lars tyckte vi skulle åka in, men jag ville vänta lite till, jag hade ju inte så jätte ont och risken att vi skulle få åka hem var ju större!

Vi hade även "bokat" upp en barnmorska vi skulle ha under förlossningen, så Lars ringde henne medans jag stod i duschen och hon sa att vi skulle stanna hemma så länge som möjligt för de blir bara jobbigt om vi skulle få åka hem. (Vad vare jag sa!?)

Så vi stannade hemma ett tag till, tills Lars ringde sin pappa och tyckte vi skulle åka in, eftersom de ändå var våran första bebis och man vet ju aldrig när stormen tar i.
Så efter mycket om och men, tog jag en dusch till och sen klädde vi på oss och åkte. Klockan var då runt 12:00.

Vi båda var vrålhungriga så vi åkte till donken för att slänga i oss lite mat, jag hade ju fortfarande inte jätte jätte ont så det gick ju hur bra som helst. Bara de att jag fick bara i mig två strips och några klunkar cola, sen fick jag inte i mig nå mer.

När vi kommit upp till förlossningen fick vi sitta och vänta ett tag för alla förlossningsrummen var upptagna.
Jätte kul och sitta där utanför och höra kvinnor skrika "Neeej, jag orkar inge mer, det går inte, jag vill inte!!!!!"
Att höra de, fick nästan mig att gråta, ville bara springa därifrån och hålla för öronen. Tänk; snart ligger jag också där och skriker sådär...

Efter ett tag fick vi komma in i ett rum. - [12:40] Dom kopplade upp en ctg på magen som mätte bebisens hjärtljud och mina värkar. Värkarna kom fortfarande inte så tätt och dom var även nu oregelbunden.
Dom kollade hur mycket jag var öppen - hela 4 cm.
YES
, vi slipper åka hem, snart kommer våran lilla bebis! :)



Fick order om att vara uppe och gå mycket, så vi gick ner till caféterian och köpte lite frukt och yoghurt, jag var ju vrålhungrig.
Satan vad kissnödig man blev hela tiden, jag sprang på toa stup i kvarten kan jag ju säga. Och jag drack inte speciellt mycket vatten så de var ju inte de som var problemet. :)
Det var nämligen en liten bebis som tröck på och ville ut.

Jag började prova lustgasen och den var verkligen min bästa vän där ett tag. Så länge värkarna inte var sådär jätte stark och jag andades i rätt tid så var den otroligt bra.
Andas man inte in i rätt tid är det precis som att inte andas in lustgas alls och smärtan bara sköljer över en.
Jag misslyckades ett x-antal gånger kan jag ju säga, och fy tuuuusaan vad man ångrar det då. :P 


17:00  fick jag middag, jätte äcklig som vanligt.

 (ja, jag är trött och sliten)


Vid 17:45 kollade dom till mig igen och jag var nu öppen 6cm.


Jag fick även prova på och bada, men det hjäpte inte mig ett skit. Tyckte de var så konstigt eftersom att de funkade så bra hemma att duscha och smärtan lindrades. Men nej, bada var inte alls kul. Det hjälpte inte ett dugg.
När jag kom upp igen, höll jag mig till lustgasen. Kände verkligen att jag inte ville gå ut och gå, jag ville ha lustgasen till hands. Så hon tog in ett gåbord som jag hängde på och rullade runt med höfterna lite, så det skulle bli lättare för bebis att tränga ner.

Dom kom och kikade till mig igen och de gick segt, var öppen 6-7cm så hon beslöt sig för att ta hål på fosterhinnorna. Det bara forsa fostervatten, slutar det aldrig? :)

Självklart fick man såna där snygga nättrosor. Jag tycker dom var super skön. :) Dock inte så snygg men vad fan, man behöver då inte vara snygg när man ska föda barn! :)

 (Och ja, jag satt fortfarande med den där jävla äckliga middan)

Runt 20-21 tiden kom dom och kikade till mig ännu en gång. Det visade sig att jag var öppen 8cm.
Jippie, det händer grejer här...
Kan ju säga att efter vattenavgången så tog fart i värkarna. Satan i gatan vad med smärta!!!
Hon fick då höja lustgasen annars hade jag inte stått ut.

 
Jag och älsklingen spelade kort mitt upp i allt. Lustgas - kortspel! :) Hä gick ju fin fint det, fast ibland fick Lars springa över på min sida och massera min rygg för det gjorde nå grymt ont när jag misslyckades med lustgasen. Och värkarna blev ju allt tätare.

 
Vattenflaska är ett måste på förlossningen. Man blir så himla törstig OCH torr i munnen. Är att rekommendera! ;)


Efter ett tag stod jag inte ut längre. Jag kunde inte hantera smärtan längre. Så jag bad om ryggmärgsbedövning - epidural - EDA.



Jag är expert på att fula mig, inte så svårt när man har en lustgas tillhands :P
I väntan på läkaren som ska lägga EDAn.

Jag tror dom kom in och skulle lägga den runt 22 tiden, jag vet faktiskt inte, för här sviker mitt minne om tiden kan jag ju säga... Dag som natt, spelade liksom ingen roll?! :)
Vi var även med om att barnmorskor kom och dom gick hem, alla passen fick vi vara med på.

Iallafall, åter igen till EDAn - Jag tyckte inte de var så obehagligt att få ryggmärgsbedövning. Ingenting motför att få en kanyl i handen om man säger så. Fy tusan, det var då mycket värre. Det gjorde så ont!!! Jag andades lustgas så jag blev helt bortdomnad i kroppen och visste knappt vart jag var. Det var grymt jobbigt! :(

Sen att dom hade en student som skulle lägga EDAn var också obehagligt, han kom åt en nerv i ryggen så benet stack iväg två gånger, även foten också. Med "stack iväg" menar jag att, jag sparkade rakt ut omedvetet.
Det var läskigt och det stack till, precis sådär som när man får en kärringstöt i armbågen. Inte skönt!!

 
(Eeeh, ja, jag var helt slut här, men EDAn var lagd iallafall :))

När EDAn börjat ta sin effekt flög man ju iväg på rosa moln. Det var så härligt :) Och det blev helt plötsligt en helt annan smärta. Det gjorde inte ont längre, det bara tröck neråt..

Dom satte ctg kurva på mig igen för att se vad lilla bebis höll på med och de var fullfart kan man ju säga.

Nu började krystvärkarna och det var i princip svårt att stå emot. Det kändes precis som om man skulle skita ut en stor melon. Det är sant!!

Hon som skulle förlösa mig sprang iväg och gjorde iordning "bordet" inför vad som komma skall.



Det bara tröck och tröck neråt, jag vågade inte tryck på när inte hon var där. :P Det var ju läskigt ju!
Hon skratta när jag sa att jag inte våga när jag var själv.

Men efter ett tag så kom och och hjälpte mig.



Krystvärkarna var inte så täta och heller inte kraftiga så dom blev tvungen att sätta värkstimulerande dropp för att få fart.


 
Helt slut med andra ord! Men snart så.... :)



Vi hade de lite roligt där ett tag, för hon skulle försöka få av mig BH:n mitt upp i allt för nu var det nära och dom tyckte inte att min BH skulle bli nerkletad. :P Gud vad vi skratta! :)

01:13 kom våran lilla dotter ut - 45 minuters krystande. Lyckan går bara inte att beskrivas
Än idag kan man ju "råka" fälla nån tår när man tänker tillbaka på dagen ♥

   





RSS 2.0