Hej M! :)

Publicerat: 2011-01-03 Kl: 12:41:52 | I kategori: Svar på era frågor


Hej caroline. Allt bra med er? Jag har följt dn blogg ett bra tag nu och känner igen mig själv i mycket av det jag läser, jag har själv en dotter som fyller ett år om två veckor. Du verkar vara precis en sån härlig tjej som alla borde ha som vän. Skulle gärna vilja lära känna dig och din familj, men tyvärr så bor jag lte utanför stockholm och det är en bra bit. Jag blir glad av att läsa din blogg, får mer ork. Annars har jag det rätt jobbigt, bor tllsammans med min dotters pappa men ändå är det som om jag vore ensamstående, som gör ALLT själv. Så jag gläds över att Lars verkligen kämpade och försökte lägga henne trots att hon inte "ville" att han skulle söva henne. Det tålamodet saknar min pojkvän, han gör nästan inget som har med henne att göra förutom att hålle henne en stund. Du ska verklgen vara stolt över att Ebba har en sån bra pappa som Lars och du är verklgen en fantastisk mamma. Du är grymm tjejen, glöm inte det.
Många kramar M




Först och främst vill jag bara tacka för en sån underbar kommentar, jag som är så känslig nu är nära på att fälla en tår! Jag blev sååå glad när jag läste den. :) Och du ska bara veta hur grym du är som orkar hålla ut utan hjälp från din pojkvän! Han ska bara veta huuuut! ;) Håll ut, de kommer lösa sig!

Allt är bara bra med oss, förutom att Ebbabus är vaken om nätterna, så man blir ju dödstrött. :(
Vad roligt att du har en dotter som är ungefär lika gammal som min. Synd bara att du bodde lite långt bort annars hade vi kunna hitta på nånting! :)

Din karl borde verkligen lära sig en läxa!!! Ni är två om barnet, båda har ett stort ansvar och de är inte bara du som ska göra allt.
I början var jag lite sådär att jag kunde ju allt om Ebba, de var ju jag som var hemma med Ebba hela tiden, jag visste hennes rutiner osv. Så då blev de oftast att jag tog över av bara ren automatik, de gick som på räls liksom. Och Lars hade inget emot de, för han visste att skulle han ta över skulle Ebba bli ledsen. Och vem vill att sitt barn ska vara ledsen? Så de blev bara att de var jag som fick ta henne hela tiden.
Det var skit jobbigt i vissa perioder, och ibland bryter man ju ihop totalt!
Man behöver få hjälp ibland och man behöver få vila för att kunna fungera. Andas och få ladda om sina batterier för att kunna vara en glad och bra mamma.

I början när Lars skulle lägga Ebba osv, så tog de typ 5-10min så ropade han på mig för att Ebba bara skrek hela tiden. Och jag själv vet ju hur frustrerande de är när dom skriker och de inte finns nånting att göra. Jag har ju själv varit där när hon var typ 2-3 månader, för hon gjorde precis likadant med mig, men är man envis och slår igång tålamodet så går de!

Men efter några gånger så insåg han också själv att, han kan faktiskt. Och nu när hon har börja blivit pappig så tror jag att han tycker de är betydligt mycket roligare att vara med henne.

Men jag tror att killarna blir mer intresserad av barnen när dom blir äldre, när dom förstår bättre och kan prata mer och leka mera. Men bara därför ska dom ju inte bara skita i allt och låta oss mammor göra allt! Så funkar de inte. Men jag tror att killar är sånna, dom tänker inte på samma sätt som vi gör, de är bara att inse de :)

Har du ingen hobby? Tränar du? eller nånting annat du tycker är roligt att göra?
Lämna din dotter hemma med karln och ut och gör nånting kul, gå på bio, simma, gå ut och ät med nån kompis, utan barn! Så din kille också får lära sig hur din dotter fungerar!

I början var jag skeptisk till att lämna Ebba ensam med Lars, jag visste ju hur hon fungerade och jag visste att hon bara skulle skrika när hon var med Lars. Jag fick sånt dåligt samvete när jag lämnade henne bara över en timme. Och de var inte alls roligt å komma hem och se Lars sitta där på soffan med en tok gråtande bebis som var alldeles illröd i ansiktet och krokodiltårarna svämmade över.

Men man måste få bara vara sig själv för en stund och inte bara vara mamma hela tiden.
Nu går de huur bra som helst och hon älskar att vara med sin pappa. Hon blir så glad av att se honom när han kommer hem från jobbet :) Det är så underbart att se!
Sen släpper hon honom inte med blicken, hon följer efter honom vart han än går... :')
Nu är de hans tur att få känna sig omtyckt och de är så härligt.

Hoppas detta inlägg var till någon hjälp och att din karl skärper sig!
Och kom ihåg att du är värd att få ha din ensam tid. Det är inte bara han som ska få "vila" hela tiden och inte ta sitt ansvar, han är faktiskt pappa!

Lycka till och hoppas att han skärper sig så du mår bättre. <3

Kommentarer
Postat av: M

Tack för ett så långt och fint svar, stod mycket bra saker. Jag har många intressen och mycket jag vill göra men inte så lätt då jag inte "vågar" lämna henne hos honom. För han bryr sig lixom inte. Gråter hon så får hon gråta tills jag tar henne för han lyfter helst inte upp henne. Han byter inte blöja. Han ger henne inte mat. Han gör ingenting.Och han säger att han gör det för att straffa mig, fast det är våran dotter som drabbas. När hon inte ens var en månad drog han ut på krogen och struntade i mina samtal tills slut stängde han av telefonen. han brydde sg inte om det hänt henne nåt. Jag passar upp på både henne och honom. Jag sköter hushållet helt själv, inte mig emo´t men man vill ju ha uppmuntran. Och det värsta är att han är sjukskriven, fast han är fullt kapabel till att arbeta. Så han är ju hemma hela dagarna, sitter helst soffan. Sen säger han tll mg att han är deprimerad för att han inte gör något? man blir förrvirrad och vi hade planerat att jag skulle ut och jobba nu när hon blev ett så skulle han ta hand om henne tlls hon börjar på dagis. Men nu stället ska jag försöka sjukskriva mg för att jag mår dåligt. Jag är helst hemma hos hans mamma och sover där än hemma, bara för att dem gärna hjälper mig.

Ha det bäst!! Kram

2011-01-03 @ 23:07:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0